Apr 23 2012

Avatar of Ulla-Karin Lundgren-Öhman

Smekmånadsfasen som aldrig går över

Filed under Appar

Smekmånadsfasen går aldrig över…

23042012

iPaden i förskolan – smekmånadsfasen som aldrig går över? Tja, det finns 25 000 appar som är utbildningsappar, ca 500 000 appar överhuvudtaget och det lär komma fler, så mycket finns det att upptäcka och utforska. Hur ska vi i förskolan förhålla oss till barnens nästan uppslukande intresse för pekplattan? Är det ett problem eller en möjlighet? Det liknar rätt mycket det som hände på 90-talet när förskolan blev utrustade med datorer. T ex att si och så många får vara kring datorn/pekplattan, en viss tid, kösystem, pedagogiska spel/appar är det som gäller.

Ska iPaden vara tillgänglig hela tiden, ungefär som t ex atéljen ofta är öppet mer eller mindre jämt, eller ska användandet begränsas? Vad tycker barnen själva om användandet av iPads eller andra pekplattor? Behöver de påminnas om att det också finns andra aktiviteter som erbjuds på förskolan, behöver övriga aktiviterer lyftas fram lite extra för att bli mer attraktiva eller är det här inget problem hos barnen, utan hos oss vuxna?

Jag tänker att tekniken ska vara tillgänglig för barnen, precis som en målarpenseln är. De ska veta att det är OK att de hämtar kameran, filmkameran, iPaden eller annan teknisk utrustning om den är ledig, så att det blir naturliga verktyg. Men ”problematiken” med att paddan blir en spelmaskin måste man givetvis förhålla sig till. Men tänk ändå att det finns ett verktyg där smekmånadsfasen inte går över så lätt, pga. det finns så många appar – vilka möjligheter det öppnar upp! Men sedan ska man kanske inte ha hur många appar som helst, utan göra urval och byta lite nu och då, och bara behålla dem som man ser fyller en funktion och förstås koppla det till läroplanen. I iPaden finns ju kamera, filmkamera, ljudinspelning, skapande och kreativa appar, dokumentationsappar m.m där tycker jag fokus ska ligga. Hur får vi in det i våra projekt? Hur kan barnen använda verktygen i andra sammanhang? Hur blir det naturliga verktyg och ytterligare ett språk för barnen? Hur kan vi kommunicera med omvärlden? Hur kan vi lyfta det till en nivå där vi kan göra saker som inte var möjligt förr? Vad har vi för pedagogisk tanke bakom användandet?

Närvarande och medvetna pedagoger som tänker och reflekterar tillsammans och med barnen, som tillsammans utforskar och bygger kunskap, vågar testa och testa igen och igen och hela tiden har läroplanen med som ett levande dokument tror jag är viktigt. Lika viktigt som det är att ställa sig kritiska frågor mellan varven, varför gör vi det här, vad fyller det för syfte, ser vi någon koppling till läroplanen, ser vi något lärande, är det något som intresserar barnen, hur kan vi bygga vidare på det osv.

Tack ni deltagare i LekMIT som hjälper mig att utveckla mina egna tankar :) ! Tillsammans bygger vi kunskap steg för steg!

No responses yet




Trackbacks/Pingbacks

  1. IT och media i förskolan – Smekmånadsfasen som aldrig går över « Roslagslinks

Trackback URI | Comments RSS

Leave a Reply